Idag är jag hemma, bara för att jag är jag.

Jag har ingen vän som jag hänger med konstant, inga stora kompisgäng.

Jag vet att jag sårat många, lämnat vänner bakom och försvunnit bort.

kan inte förklara hur mitt huvud och mina tankar fungerar.

Jag blir matt av mig själv. 

Tanken att leva utan dig har alltid varit min största rädsla, att inte få säga "detta är din morfar/mormor" 

Hur skall man kunna förlora sin bästa vän utan att krasha totalt?!

Hur tar man sig igenom vardagarna utan att tänka på dig varje minut? 

Går inte en dag utan att jag ser dig framför mig.

Inte en enda dag utan att Jag bryter ut i gråt.

Du är och kommer alltid vara min största förebild i livet. 

Jag ska försöka att leva livet för dig, Trots att jag egentligen bara vill vara med dig. 

Min Papi ♡